Laddningen var stor inför premiären, men stämningen i omklädningsrummet strax innan uppvärmningen var ändå förvånansvärt lugn. Skådespelarna satt här och där, mumsade på smörgåsar, fixade sminket och pratade om vem som skulle komma för att se föreställningen. Alla var förväntansfulla men ändå samlade.
Ute i foajén var det betydligt livligare när ca 300 otåliga personer väntade på att få komma in i Almisalen. De allra flesta hade kommit i god tid och hann se Steffes Duva/Diva-fotografier som pryder foajéns väggar fram till den 29.1.
Och hur gick det?
Det får var och en avgöra som såg föreställningen. Men de stående ovationerna som den fullsatta salongen tackade med, gick rakt in i hjärtat.
Och den samlade stämningen var som bortblåst när det blev dags för premiärfest. Efter Päivis, Mikkos och Mixus tacktal släpptes nämligen yran lös. Det dansades och sjöngs, det skrattades och jublades så det ekade i operans korridorer. L'AMOUR!