I onsdags var det spelårsöppning på operan. DuvTeatern och Blue Flamenco öppnade hela tillställningen med en dans (inklusive ett solo av Siiri) och en kärleksscen (med Irina, Pale och Melis) ur föreställningen En rovfågel flyger in. Att döma av stämningen under uppträdandet och applåderna efteråt var presentationen både överraskande och omtyckt. I publiken sågs bl.a. president Martti Ahtisaari och operasångerskan Soile Isokoski.
En stund senare, när operans konstnärliga ledare Mikko Franck givit över ordet till balettens dito Kenneth Greve, presenterades en annan av spelårets stora händelser: Jorma Uotinens 40-årsjubileum. Jubileet, som helt enkelt går under namnet Uotinen och illustreras med ett enormt porträtt av jubilaren själv, för osökt tankarna till ett av de teman som DuvTeatern behandlar i sitt operaprojekt: frågan om vem som får synas och vem som får bli beundrad. Jubileet Uotinen består av tre verk som Uotinen koreograferat, varav ett - La Diva - dansas av koreografen själv.
Uotinen är en institution inom dansen. Han är beundrad på gränsen till persondyrkan, självklart främst för det han gör och har gjort som dansare och koreograf men också för sin exeptionella förmåga att leva i rampljuset. Han gör divaskapet till en del av sitt konstnärsskap, ett medvetet estetiskt och lekfullt val. Och den ödmjukhet som till synes saknas i hans 40-årsjubileum saknas inte hos jubilaren själv. I varje fall gjorde den inte det under spelårsöppningen i onsdags. Den värme och den glädje han utstrålade när han fick träffa sina vänner i Blue Flamencos dansgrupp under minglet efteråt gick ingen i närheten miste om.
Foto Stefan Bremer
